På tur i Paradiset
Lördagen den 24 oktober 2009 beslutade vi oss för att åter bege oss till Paradisets Naturreservat i Huddinge. Denna dag var en gråmulen dag men temperaturen höll sig trots allt runt +8 grader.
Vi började med att vandra läns med Sameslingan som är 5 km lång för att sedan vandra vidare längs med Tornbergsslingan som är 6 km lång. En lagom lång vandring på totalt ca. 1 mil.
Knappt en kilometer efter starten från Paradiset kommer man till sjön Trehörningen. Vid denna sjö finns det flera fina rastställen, några av dem med iordningställda grillplatser. Vi beslutade oss för att äta dagens lunch vid vindskyddet.
Vid Trehörningen finns även en liten timrad loftkoja ("Ugglekojan") där man kan ta skydd för regn eller övernatta. Kojan är försedd med en liten kamin. Det är fritt fram att övernatta i Ugglekojan. Det är som när man tältar - fri övernattning enstaka dygn. Ingen bokning - den som kommer först, får först plats. Ingen avgift heller, men lämna kojan och rastplatsen rena och fina efter dig. Den dag vi var där hade ett ungt par bott över i kojan.
Efter en dryg kilometers vandring kommer vi fram till Långsjöns västra strand. Även här finns det ett skärmskydd med grillplats. Vedförrådet passerar man cirka 250 meter innan man kommer fram till sjön och grillplatsen så ta med dig ved om du tänker elda.
Efter cirka en kilometers vandring från Långsjön på en skogstig kommer man fram till "Orrkojan". Orrkojan har 4ra sängplaster men ingen kamin i stugan. Eldplats finns det utanför.
Här går Sameslingan tillbaka till Paradiset men vi fortsatte vår vandring längs med Tornbergsslingan. En vandring på ytterligare 5 km. Efter ca. 1 km från Orrkojan kommer man fram till Tornberget. Det finns numera inget torn vid Tornberget. Det har varit tal om att bygga ett utsiktstorn samt en rastplats på den platsen, men som det är nu, finns det inget sådant där. Någon som inte känner området kan faktiskt råka passera hela platsen utan att ens veta att man var på Södertörns högsta punkt, 111 meter över havet.
Från Tornberget är det drygt 3,5 kilometer tillbaka till Paradiset.
Väl framme i Paradiset tände vi dagens andra eld vid vindskyddet. Nu började det regna men vi hade det varmt och mysigt under tak och framför elden.
Läs mer om vår vandring på vår hemsida www.traneving.se
Vandra i Stockholm - Paradiset
Helena och Thomas
Till häst i Tiveden
Söndagen den 18 oktober var det dags att åter igen besöka Tivedens Skogsridning strax utanför Tived. Vi hade bestämt träff kl. 11.00 och vi begav oss iväg med en lite nervös Britt.
Britt (Thomas mamma) fyllde år i Maj och fick då som present en tur på hästryggen. Hon skulle med andra ord varit med vid den tur som gjorde här i Maj men var då skadad i sitt knä. Den gången red vi norra turen (finns dokumenterad här på vår hemsida).
Nu var det äntligen dags för Britt att få rida igen, 25 år sedan sist.
När vi vaknade på morgonen visade termometern på -1 grader. Kallt men solen sken och bättre höstväder kan man inte önska sig.
När vi kom fram till Tivedens Skogsridning strax utanför Tived stod våra hästar redan framme. Det borstades och sadlades för fullt.
Britt fick sig tilldelad trygga och lugna Boson (samma häst som Jeppe fick rida förra gången vi var här). Boson är en riktig gentleman som gör allt för att hjälpa sin ryttare.
Thomas fick rida Mumin. En häst som inte gillar att bli blöt och kladdig om hovarna. Mumin tar gärna långa omvägar när han ser att det ser väldigt geggigt och kladdigt ut. När han sedan märker att Thomas inte är en så van ryttare bestämmer han sig för att ta riktigt långa omvägar för att slippa gegga.
Helena fick rida mysige, unge herr Isac. En söt och gosig ung liten kille som är väldigt duktig på att lyssna på sin ryttare. Efter ett tag får Helena och Isac så bra kontakt att Isac börjar svara lite grymtande och mumlande på vare beröm och instruktion.
Den tur vi fick rida idag kallar de för Söderturen.
En, i vårt tycke, lite vackrare tur än turen norrut.
Turen går genom den djupa Tivedenskogen, längs små skogsvägar och ut längs med sjön Unden.
Vi får skritta, trava och njuta av en härlig galopp. Britt är jätte duktig och hänger med på allt som vår ledare föreslår. Bra och mycket modigt av en kvinna som nyss fyllt 75 år.
Läs mer om vår tur till häst på vår hemsida.
www.traneving.se
Turridning Tivedens Skogsridning Syd
En tradition höstvandring på Etapp 14 av Bergslagsleden
Det har blivit en årlig tradition att vi varje höst vandrar på Bergslagsleden tillsammans med Thomas föräldrar. Därför åkte vi lördagen den 17 otober 2009 till Laxå för att upprätthålla vår årliga tradition med en vandring på Etapp 14 av Bergslagsleden.
Thomas mamma och pappa mötte upp oss vid Ramundeboda där vi ställde en av bilarna eftersom Ramundeboda var vårt slutmål på dagens vandring.
Vi tog den andra bilen till vindskyddet vid Bäckelid, halvvägs på sträckan mellan Svartå Herrgård och Ramundeboda. Hela etapp 14 är totalt 19 km men eftersom Thomas föräldrar båda passerat 70 år så bestämde vi oss för att "bara" gå halva sträckan.
Eftersom vi kört bil från Stockholm på lördagsmorgonen inledde vi vår vandring med en lunch vid vindskyddet Bäckelid. Vi grillade fläskfillé och kokte potatis och morötter över öppen eld. Mums!
Vindskyddet vid Bäckelid är ett av de mest välskötta vi mött på under alla våra vandringar. Här fannas allt man kan tänkas behöva som kaffepanna, stekpanna, grillpinnar av stål, tändstickor, mycket ved och tändmaterial. Vi antog att vindskyddet var väl använt av Skötselföreningen eftersom det strax norr om vindksyddet ligger en kolarkoja som just drivs av Skötselföreningen. Vindskyddet ligger mycket vackert vid en liten å och innehar även en kallkälla.
Vattnet går utmärkt att dricka direkt från ån om man kokar det först.
Efter lunch påbörjade vi vår vandring mot Ramundeboda som var vårt etappmål för dagen.
Läs mer om vår vandring på vår hemsida
www.traneving.se / Bergslagsleden / Etapp 14
Helena och Thomas Traneving
Pärlsträcka på Upplandsleden?
Första rastplatsen är vid Härledgården. Här finns några bänkar uppe på kullen där man har fin utsikt över slätten (ingen eldplats och man får inte övernatta här).
Andra rastplatsen är i en gammal lada vid Stakvreten. Tyvärr är ladan i väldigt dåligt skick eftersom traktens ungdomar verkar tycka att det är ett bra tillhåll. Det finns ingen kamin eller sängplatser. Antar att det var länge sedan någon sov över i ladan. Det finns ingen eldplats utanför ladan, ej heller något lämpligt ställe att "göra en egen" eldplats eller sätta upp ett tält.
Nu kanske någon undrar varför vi vandrar efter Upplandsledens gamla kartor. Svaret är mycket enkelt om man tar sig en titt på deras nya etappkartor och beskrivningar.
I sin uppdateringsiver har de helt missat vad man som vandrare vill ha och behöver för information för en lyckad vandring. Visst nämns övernattningsställen men kartorna är väldigt otydliga och inte uppdelade i etapper utan inklistrade ojämnt i ett häfte.
Eftersom vi för ett par år sedan bestämde oss för att vandra hela Upplandsleden och då skrev ut alla etapper är vi nu lyckliga ägare till de gamla kartorna som inte längre går att ladda ner från Upplandsleden. Även om leden på vissa ställen smått dragits om så stämmer de nästan till 98%. De gamla kartorna innehåller mycket mer användbar information som beskrivningar av ruiner, väl markerade rastplatser, väl markerade etappmål/etappslut och exakt antal km varje etapp består av. Allt eftersom vi vandrar de olika lederna kommer vi att lägga upp de gamla kartorna på vår hemsida.
Se bilder (och gamla kartan) från vår vandring på vår hemsida.
www.traneving.se / Upplandsleden/ Etapp 15 Härnevi - Skattmansö.
Helena och Thomas
Upplandsleden - Etapp 15, ingen höjdare
I helgen gick vi etapp 15 på Upplandsleden utanför Enköping.
Vi hade bestämt oss för att ta 1 st bil till Enköping, parkera bilen vid etappmålet och sedan ta taxi till etappstarten i Härnevi Kvarn. Vilket misstag. Resan blev 3 gånger så dyr som om vi hade kört två bilar Stockholm-Enköping. Att man aldrig lär sig.
Vi vandrade 15 km denna dag och kom ändå inte förbi en enda sjö eller en enda rastplats. Det var bara att gå på.........
Den finaste platsen vi kom till var där vi startade Härnevi Kvarn där vi åt vår medhavda lunch. Antar att vi blev månadens händelse för den gamle mannen som bodde bredvid kvarnen. Två galningar som tar taxi till Härnevi Kvarn och sedan sätter sig och äter lunch vid dammen. Vi var så intressanta att han blev tvungen att ta sig ner 6 trappsteg, hasa sig fram till sin rullator och sedan gå 10 meter nerför backen för att få bättre sikt. Släpa sig upp för backen, parkera rullatorn och sedan "bestiga" trappstegen igen.
Första rasten efter kvarnen blev strax nedanför en rullstensås halvvägs på vägen mot Enköping. Eftersom det inte fanns en enda iordningställd rastplats längs vägen så beslutade vi oss för att fika i en mysig och inbjudande skogsglänta. Tyvärr visade sig gläntan vara bebodd av ett gäng mygg som såg en möjlighet till en perfekt måltid. Det fick bli en snabb fika!
De sista 2 km innan Enköping gick på en spikrak asfaltsväg med ett avbrott för att ta oss över E18 (bro).
Det låter ju som om vi hade ett helvete, men av någon anledning hade vi det bra ändå. Vi mötte en älg på leden. Men, tyvärr blev både vi och älgen lika skrämda så något fotobevis hanns inte med. Helena fick agera älg på platsen för mötet med älgen.
Nästa Etapp, norr om Härnevi Kvarn mot Skattmansdalen, ska vara en pårlsträcka enligt Upplandsstiftelsen så den måste ju vara fin! Ser fram emot att vandra den sträckningen.
Se mer om vår vandring på vår hemsida
t;p style="margin-top: 0px; margin-right: 0px; margin-bottom: 14px; margin-left: 0px; padding-top: 0px; font-family: georgia, serif; font-size: 12px; line-height: 17px;">www.traneving.se
under Upplandsleden (15) Härnevi - Enköping
Thomas & Helena